måndag 23 september 2013

Bokuppgift v.39

1. "Den 5 augusti började som vanligt för Janusz Korczak.

"Prick klockan sju samlas Korczak med de andra lärarna och med alla de 192 barnen till frukost i den stora sovsalen".

"Dessa är de judiska poliserna".

"Det första Nina märkte var surrandet"

"Han säger ingenting, han bara springer in på rummet"

"Tysken, som var beväpnad, iakttog honom."

"Korczak har precis rest sig för att börja duka av när de hör de gälla visselsignalerna, två stycken."

"Och sen la han sig på sängen och bara låg där."

"Mamma sa inte ett ord mera."

"Ändå var Fanja fortfarande fast besluten att de skulle göra allt för att hålla sig kvar i gettot."

2. Febern kom plötsligt. Sedan började Fanja yra. Allt gick väldigt snabbt, även känslan av skräck som grep tag i Nina. De visste inte vad de skulle göra, Fanja kunde uppenbarligen inte gå till fabriken, det gick inte ens att få upp henne ur sängen. Det var sensommar, och solen lyste in i den lilla lägenheten. Men Fanja bara skakade av köld.

3.
Feber... feber... feber...
Jag brinner!
Mitt ansikte kokar,
och mina ben känns orörliga och tunga.
Huvudet dunkar.
Vad är det
som är i taket?
Är det
änglar som flyger?
Jag trodde vi hade
en julstjärna.
"Mamma, varför har du hängt upp fyra julstjärnor i fönstret?"
Täcket klibbar
mot min kropp.
Dunk,dunk,dunk.
Det dunkar i huvudet.
"Mamma, jag behöver en hink!"
Vatten, vatten, vatten!
Neej! Is!!!
Termometern visar: 36, 37, 38, 39, 39 och en halv...
Neej!
Hjäälp!
Jag döör!

4. Jag valde denna dikten för att den handlar om feber. Fanja har feber i den lilla texten, därför valde jag denna dikten. Både texten och dikten handlar om feber och beskymmer. Man orkar inte göra mycket när man har feber, man ligger ner i sängen och gör ingenting. Precis så är det i dikten och texten, man gör inte mycket när man är sjuk och är febrig. Fanja orkar inte resa sig ur sängen för att ta sig till fabriken, det är för hon är för febrig och mår dåligt. I dikten så är personen väldigt febrig och yr, de märker man när det står att de är stjärnor i taket och det dunkar i huvudet.

5. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar